Venezuela, Zapatero och den politiska osäkerheten i Spanien – därför ligger bostadsmarknaden alltid steget före

Av Alejandro Gómez Huertas, vd för GestaliHome Real Estate-

Fastighetsmarknaden väntar inte på att domstolarna ska avkunna dom. Det har den aldrig gjort.

Marknaden reagerar tidigare, när den uppfattar risk, politisk instabilitet och rättslig osäkerhet. Den gör det tyst, stegvis men konsekvent. Och när effekten väl syns i den officiella statistiken är det oftast redan för sent att korrigera.

I dagens Spanien vore det, för att uttrycka det milt, naivt att förneka att det råder ett klimat av politisk osäkerhet.

På senare tid har det samlats öppna rättsliga utredningar, bekräftade journalistiska uppgifter och politiska kontroverser som berör centrala personer i den spanska politiken och deras tidigare eller nuvarande relation till den venezuelanska bolivarianska regimen. En sak bör vara tydlig från början: vi talar inte om lagakraftvunna domar eller juridiskt fastställd skuld. Vi talar om pågående utredningar, öppna ärenden och publicerade uppgifter där utgången ännu inte är avgjord.

Men i ekonomin — och särskilt på fastighetsmarknaden — väger uppfattning lika tungt som verklighet. Det vet vi som har arbetat i branschen i många år.

Reputationsfaktorn: när tvivel i sig räcker.

Kapital, både nationellt och internationellt, är särskilt känsligt för osäkerhet. Det behöver inga absoluta bevis för att dra sig tillbaka; det räcker att ana brus, konfrontation eller ett oförutsägbart regelverk.

Venezuelas internationella läge, sanktioner, diplomatiskt tryck och institutionell försvagning har åter riktat strålkastarljuset mot politiska och ekonomiska relationer som har funnits i åratal. Flera uppgifter har pekat på möjliga politiska, ideologiska och ekonomiska kopplingar mellan Nicolás Maduros regim och aktörer inom spansk politik, däribland tidigare regeringschefer, medlemmar av den nuvarande regeringen och ledare för politiska partier med nationell tyngd.

Jag understryker det medvetet: vi talar om publicerade uppgifter och pågående utredningar, inte om fällande domar. Men när reputationsskadan väl uppstår väntar den inte på domstolens besked. Det gör inte marknaden heller.

Politiskt brus påverkar också bostäder och fastigheter.

Ur ett strikt fastighetsperspektiv skapar denna kontext mycket konkreta effekter som jag ser på nära håll i mitt dagliga arbete.

Å ena sidan en indirekt påverkan, mindre synlig men lika relevant:

● Ökad institutionell osäkerhet.
● Minskad tillit hos internationella investerare.
● Fördröjda köpbeslut.
● Större försiktighet i projekt på medellång och lång sikt.

Å andra sidan en direkt påverkan, betydligt mer påtaglig:

● En bostadslagstiftning som blir allt mer ideologiskt färgad.
● Minskad tillit hos fastighetsägare.
● Bostäder som dras tillbaka från hyresmarknaden.
● Lägre utbud och ökat pristryck.

När ägaren blir rädd försvinner bostaden. Den hyrs inte ut, den säljs inte, den läggs inte ut på marknaden. Den hamnar utanför systemet.

Det här är inget teoretiskt fenomen. Det händer redan.

Lagstiftning, ideologi och oönskade konsekvenser.

De senaste åren har vi sett en skärpning av regleringen på bostadsområdet som i många fall har drivits mer av ideologi än av tekniska överväganden. Pristak, större svårigheter att återfå en olagligt ockuperad bostad, rättslig osäkerhet för ägaren och politiska budskap som skuldbelägger den lilla uthyraren.

Resultatet har varit förutsägbart: mindre utbud, mer rädsla och en mer ansträngd marknad.
Att skydda hyresgästen är nödvändigt. Det ifrågasätter ingen. Men att göra det genom att samtidigt lämna ägaren oskyddad ger motsatt effekt. När ägaren upplever att kontrollen över tillgången glider honom ur händerna slutar han helt enkelt att erbjuda den.

Och här behöver vi avliva en seglivad myt: att skydda privat äganderätt gör inte ägaren till en hänsynslös spekulant. Tvärtom — det är den enda vägen till en fungerande marknad.

Står vi inför ett möjligt politiskt skifte?

Här går jag tydligt in på området för personlig och professionell bedömning.

Om de pågående utredningarna fortsätter att gå framåt och den politiska slitningen tilltar, är det inte orimligt att tala om ett möjligt skifte i Spaniens politiska cykel. Ett scenario där en betydande del av väljarna söker större institutionell stabilitet, mindre ideologisk konfrontation och ett mer förutsägbart rättsligt ramverk.

Kan högern komma tillbaka till makten? En regering ledd av Partido Popular? Ett läge där politiska krafter som VOX får större tyngd?

Jag säger inte att det kommer att ske. Jag gör inga låsta prognoser. Men jag säger en sak med eftertryck: fastighetsmarknaden börjar redan prissätta den möjligheten.

Och marknaden har sällan fel när den agerar i förebyggande syfte.

Det europeiska exemplet: Italien och olaglig ockupation.

Italien har nyligen markerat en vändpunkt med en betydligt hårdare lagstiftning mot olaglig ockupation. Tydligare åtgärder, snabbare avhysningsprocesser och ett klart politiskt budskap: bostaden skyddas åter juridiskt.

Signalen till marknaden är entydig: när ägaren är skyddad kommer utbudet tillbaka.

Det skapar inte mindre bostäder, det skapar fler. Det driver inte upp priserna, det stabiliserar dem. Det kastar inte ut hyresgäster, det minskar den informella ekonomin.

När ägaren inte längre är rädd fungerar marknaden.

Ett rättsligt ramverk som:

● skyddar privat äganderätt,
● garanterar att hyran betalas,
● och gör det möjligt att återta en bostad som olagligt ockuperats,

ger omedelbara och mätbara effekter:

● fler bostäder till uthyrning,
● ett större verkligt utbud,
● stabilare priser,
● färre konflikter och tvister,
● en mer professionaliserad sektor.

Rädsla är den största fienden till långsiktig uthyrning. Inte avkastning, inte skatter, inte underhåll. Rädsla.

Utländska investeringar: en nyckelfaktor.

Spanien är redan i dag ett av de mest attraktiva länderna för internationella fastighetsinvesteringar. Klimatet, infrastrukturen, livskvaliteten och fortfarande konkurrenskraftiga priser är fortsatt starka dragkrafter.

Med ett mer rättssäkert klimat skulle investeringarna inte minska. De skulle öka.
Och mer investering betyder:

● mer byggande,
● fler bostäder,
● fler jobb,
● mer professionalisering av sektorn,
● större ekonomisk stabilitet.

Det handlar inte om att ge bort något till någon. Det handlar om att skapa ett ramverk där det åter blir normalt att investera, hyra ut och bygga — inte ett riskfyllt äventyr.

Politiken passerar, marknaden ligger steget före.

Den här artikeln speglar uteslutande min personliga och professionella uppfattning som vd för GestaliHome Real Estate. Den bygger på publicerad information, pågående utredningar och en analys av det aktuella politiska och ekonomiska läget, utan att fastslå juridiska fakta eller rikta anklagelser.

Tiden får utvisa om dessa prognoser bekräftas eller inte.

Det jag kan säga, med den trygghet som erfarenhet ger, är att jag hittills inte kan minnas att jag har haft fel i mina fastighetsbedömningar när jag har sett tidiga tecken på förändring.

För på fastighetsmarknaden finns en konstant som aldrig sviker:
när rättssäkerheten återvänder, återvänder också bostäderna.